Expo Ink
Igår med fortsättning idag till och med imorgon handlar allt i Eriksberg just nu om konst, livsstil och freakshows. Vi snackar ink, ink, ink och mera ink och dessutom några läskiga HA-knuttar som stod i ett hörn på pläjset och sålde tröjor, andra accessoarer och en fet portion fearfactor.
Det var mycket lättklätt, påklätt, avklätt, galna frisyrer och smärta runtom i hallen. Det var dessutom en sjukt massa saker du kunde köpa och min obotliga t-shirt fetish lurade sig fram igen när jag och Matte stod och pokade runt bland ett stånd med tusen sköna threads. Så jag scorade till mig två sköna t-shirts för priset av en, klimax nådd! Och trotts att jag var lite skeptisk mot the Lizardmans show, (jag förmodar att alla på bygget hade samma inställning till just denna mannen), så var han mycket mycket, jag repeterar, MYCKET värd väntan. Mattias och Maddie drog sig dock tidigare så dom missade all humor och galenskap ödlan levererade, fyra solar! Killen gjorde sjuka grejor genom sina näsa, bland annat drog han en sjutums spik med hammare in genom ena näsborren och rakt in i skallen och tvingade sen en ofrivillig tjej ur publiken med lite humor att dra ut den åt honom, tung kille och inte alls vad jag hade förväntat mig.
Efter ett tags irrande runt bland folk som satt, stod, låg och blev gaddade fick jag ett sånt super sug för att göra en halstattuering och började trolla fram tonvis med idéer. Så jag och tjejen sprang runt varje bås två gånger till bara för att få inspiration av all konst som befann sig på platsen.
Men efter ca. 5 timmars minglande och väntande på alla tävlingar och uppvisningar tyckte vi att det var dags att låta fötterna vila, så vi lastade in Danne och Kim i bilen för att senare återförenas med Maddie och Keys och avslutade kvällen med scene-it och mattes blogg design. Behöver ju egentligen inte säga så mycket mera, låter istället bilderna ovan sköta snacket.
You don't smell like mud?
Hispiga f-tard amerikaner!
Ellen, y'all know Ellen, the DeGeneres. Jag HATAR hennes show! TV is power, reklampengar genererar royalty status som sen hjärntvättar en massa amerikaner och amerikaner är ett folkslag som ligger hjärndöda 2/3 av sina livslängder framför TV:n och levererar Kentucky fraaaaaajd-chicken fläckar på soffan och sen hamnar på TV för att helt gratis få sjuka belöningar (oftast helt obefogat) och sen flippar ur totalt i rutan. "Oh-my-god, oh-my-god oh-my-god I'm like so happy and feels the need to jump around crazy, fuck-yeah!". Well fuck you säger jag bara! Jag vill också på Ellen's show, inte för att jag gillar hennes givmilda show utan för att jag vill ha stuff, for FREE! Jag hatar the Ellen DeGeneres show! (faktiskt mest för att jag inte får sitta lycklig i publiken med en PS3:a som tack för besväret). Jävla reklam TV.
Sen vill jag tillägna en "ursäkta mig" till (akta er för mina mad edit skills och nej jag lider inte av något för att jag ger mina kollegor fula namn) Sajo the Hut som beklagat sig på att jag är värdelös på att uppdatera bloggen. Till mitt ynkliga försvar: I'm down with the three-sixty, hoo-aah! (ni vet, Xbox-360). Men nu hinner jag inte med mer skrivande när tonårshäxan poppat upp i tv-rutan, dags att kamma håret med en smällare och bränna iväg till kneget. Aajuste en grej till, what's up med vädret?
Mr. Kalsong, I'm on my way bro.
(killen lider av CoD-4 abstinens).
Haircuts, night shift and car paint
Onsdagen, det vill säga idag, den 5:e mars 2008 kommer att gå till historien som en av mina längsta dagar, en av dom i år i vilket fall. Vist har jag haft dygnet runt dagar och sånt, händer rätt ofta när jag tänker efter, men det har då alltid varit på permiss tid (alltså fritid, ni vet inget jobb dagarna efter). Men idag var det dags att lämna in bilen till verkstaden för omlackering och det mitt i natten(!), det vill säga tidigt på morgonen för normalt folk. Så en trött jag slingrade motvilligt ur sängen vid åtta tiden och haltade in i duschen för att vara i tid till verkstan, vilket otippat nog inte gick som planerat *host* blev ju "BARA" 20 minuter sen, än sen? *host*
Så efter en faktiskt ganska trevligt snack om klockor och andra bortförklaringar med verkstads gubben blev jag serverad med nycklarna till lånebilen. Håll i hatten, en C30-F. Jävla skit tänkte jag. Jag ville ju leka i en annorlunda bil tills min är tillbaka i leken. Sen blev det bara jävla mer skit. Tänk vad fort man vänjer sig med vissa standard. Lånebilen hade NOLL utrustning, ingen regnsensor, ingen pip-ljud när man backar på saker, billig stereo, mjukt chassi och inget tryck i motorn (och en massa andra saker). Jag blev ledsen.
Som tröst gick jag och köpte mig en ny frisyr och hade en trevlig konversation med en skauning som inte viste vart Tuve låg, jag menar hallåååå? Sen slog det mig, jag har lovat bort min själ till jobbet idag och måste hålla mitt löfte till chefen på nattskiftet. Jävla trött dag imorn.
0-3 Tompa vs. Jävla skit.
