kewlt!

Det är allt jag har att säga om JVM-finalen igår natt. Allt var helt grymt, jag var taggad som aldrig förr. Utvilad 2 timmar innan match. Min enda tanke: Grym match!
När Lasu efter match satt på bänken och grät var jag på väg att släppa lös tårarna själv. Sverige har inget annat än dominerat hela turneringen och inte minst i öppningsmatchen då vi krossade Kanadickerna! Min tanke då: Åh fyfan va rätt!

Men matchen som spelades inatt var fan ingen hockey. Delsvis kanske för att domaren försov sig till jobbet och glömde ögonen hemma på nattduksbordet. För nåt jävla fel måste det vara om man innan turneringen förtydligar alla lagen om hur helig målvakten är på plan. Ingen får röra målvakten. Kolla vad som hände när någon råkade, visserligen ganska så snällt, av misstag åka på Slovakiens målvakt, UT var ordet. Men nattens match, i vilken jävla match var domarn då? Markström fick ju för fan inte bara en smäll utan 5-6. Ok vist att man inte kan skylla en hel match på domarn, men alla vet hur viktigt momentum är i alla idrotter. Idrott är inte bara fysisk utan och en helnäve psykiskt! Om spelarna på plan redan i början av matchen märker att domarn höjer armen så fort vi gör nåt men blundar för motståndarlaget, ja då vet man åt vilket håll matchen kommer att luta. Äh, nu är jag helt pissed off igen.

Måste coola ner mig genom att tackla ihjäl halva Kanadas A-lag i NHL -09 på X-boxet.